Det är jävligt inne med vampyrer just nu.
Det är True Blood och Buffy på TV och Twilight-med-otaliga-uppföljare på bio och snart är det Halloween och då springer små gynnare gata upp och gata ner med löständer och skrämmer skiten ur harigt folk som jag.
Vampyrer suger är en parodi på Twilight. Det kan ju va skoj, om man gillar Twilight, vilket inte jag gör.
Jag gillar inte böckerna heller. För mig är dom välskrivna på samma nivå som en Harlequinbok men det är inte det det här inlägget handlar om. Det handlar om filmen Vampyrer suger och ja, det gör dom verkligen.
Det mest intressanta med Vampyrer suger är att vampyrerna inte alls suger lika mycket som i originalfilmen. Filmens Bella heter Becca och spelas av Jenn Proske är till exempel mycket bättre i sin roll än vad Kristen Stewart någonsin var i Twilightfilmerna. Det är visserligen ett faktum som egentligen inte säger någonting alls eftersom det är som att jämföra en monchichi med en banan.
Men när jag genom hela Twilight satt och såg ut som ugglan Helge i från A till Ö och faktiskt inte förstod vad filmen hade för existenberättigande, där satt jag nu och fnissade lite.
Ja, jag fnissade lite. Tre gånger närmare bestämt.
En gång åt en slagsmålsscen mellan en polis och en rullstolsburen (jag vet, jag är hemsk), en gång åt en oskyldig men tydligen rätt illaluktande fis och en gång åt att filmen var slut.
Hurra! Vi tycker likadant om något. =) Är inge fan av Twilight och tvåan klarade jag ens inte se klart..
Peter:
Twilight blev alltså undantaget som bekräftar regeln 😉
Fast alltså, inser man inte det helt poänglösa i att göra parodier på filmer som redan är parodier på sig själva?! Spolier: Nej, jag tyckte inte heller att Twilight var någon större höjdare…
Sofia:
Tror du att gänget bakom Twilight och alla deras miljoner fans ser det som att det är en parodi, originalet alltså? ;D
Vilken masshypnos hela den twilight hypen är… sällan något har varit så upp pumpat utan någon som helst substans.
Har skriivt en kommentar på shutter island som inte verkar komma upp i senaste kommentarerna btw.
Joel:
Kan det måntro vara så att vi är en smula för gamla för att fatta hela den där grejen?
Det fanns ju filmer som var stora när jag var liten och upphaussadde till skyarna (E.T till exempel) som jag ääääälskade men som mina föräldrar inte fattade ett skvatt av.
Det är möjligt att det finns sådana aspekter att ta hänsyn till. Samtidigt finns det ju en stor MILF rörelse som också dyrkar twilight.
Visst hissade man filmer, böcker och fenomen förut också men inte till denna milda grad skulle jag vilja hävda. Musik är en helt annan sak. Men inte fasen sprang det omkring folk i Team E.T.-tröjor när det begav sig?
Sofia:
Jo. Jag.
Jag hade E.T-tröja och när det begav sig en rosa collegetröja med Return of the jedi som jag blev grymt retad för, för det var en "killtröja".
Fan heller. Den var rosa. I början på 80-talet hade inga killar rosa kläder!
(Men ja, jag var rätt ensam om denna utstyrsel och det är en långsökt jämförelse till Twilighthysterin, jag kunde bara inte låta bli)
Ehh, det är kanske bara att acceptera att du var mer involverad i hela prylhajpen kring filmer som jag ju måste erkänna förstås fanns även på den tiden. Men om man ser till hela vapyrgrejen (alltså inte bara Twilight) med böcker, filmer, serier och kläder kan jag inte riktigt komma på någon motsvarighet
Sofia:
Star wars?
Tja, kanske… Men jag vill nog fortfarande hävda att det var i en något mindre skala. Men å andra sidan var ju det mesta i mindre skala då. Man kanske skulle börja skissa på en teori om popkultur- och mediadevalvering?
Det börjar kännas som om jag levde mina första 15 år totalt avskärmad från världen. Vem kunde tro att fem dagar skulle göra sådan skillnad? 😉
Sofia:
Hahaha. Dessa fem dagar….;D
Jag skrattade rakt ut åt "fisscenen" sen not so much…
Vrångmannen:
Skönt. Då var jag inte ensam om det. 😉