VAN HELSING

T ville inte se Van Helsing när den gick på TV, för han trodde det var en dokumentär om Lennart Hellsing. Jag gapskrattade.

Sen kom jag på att när jag var liten, kanske 6-7 år, så skulle jag och mina grannkompisar rösta om vad vi skulle leka. Det skrevs på små lappar och lades i en hatt. Den äldsta grannsystern läste upp lapparna:röda-vita-rosen, brännboll, dubbelhopprep, twist och på min lilla lapp: Ingemar Mundebo.

Det var den enda politiker jag kände till och jag visste ju att man röstade på politiker. Alla skrattade och jag fattade ingenting. Det är inte lätt att vara liten. Eller småkorkad.

Jag tycker det är synd att T inte ville se filmen för den är inte så dålig. Den funkar. Det är stundtals rätt dåliga effekter, blandningen mellan animerade figurer och riktiga skorvar ihop sig ibland men det är en förvånadsvärt spännande och framförallt snygg film. Det finns sämre sätt att spendera en söndagseftermiddag på.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.