”Barn ser saker. Barn minns saker.”
Art Stoner (Tom Berenger) vet att säga smarta ord. Art Stoner vet det mesta faktiskt. Han vet hur han ska föra sig för att passa in, han vet vad han ska säga för att få kvinnor på fall OCH få dom att stanna, han vet vilka historier han bör berätta från sin uppväxt för att bli förstådd, trodd och omtyckt, han vet hur han ska låtsas vara precis den han i varje situation behöver vara för att få ut det han vill. Art Stoner är helt enkelt en ganska otäck person maskerad i en inte så otäck mans kropp.
På pappret känns Watchtower som en rätt habil thriller. Inga fler kända namn än Mr Berenger i rollistan men det behöver å andra sidan inte betyda något negativt. Tyvärr är det alldeles för mycket TV-film för att det ska kännas riktigt bra. Allt är ganska taffligt och Tompa ser stramare ut i ansiktet än han gör nuförtiden vilket inte är nåt bra hudbetyg eftersom filmen har dryga tio år på nacken.
Jag har inte så mycket att säga om filmen mer än att den känns som en trovärdig historia. Allt som händer skulle kunna ske i verkligheten men det gör inte nödvändigtvis filmen till en engagerande historia. Men jag tänker på alla föräldramöten jag suttit på i skolan, alla diskussioner om bråk i klassrum och tjafs på raster och jag tänker på vilka föräldrar som i princip aldrig dyker upp på dessa möten: dom som hade behövt vara där.
På samma sätt fungerar den här filmen. Dom som verkligen skulle behöva se den här filmen kommer antagligen aldrig att göra det och gör dom det så är det sannorlikt redan för sent. Kanske är dom inte döda (som kvinnorna som kommer i Arts väg) men det går att dö även i smulor.
