Jag blir lite trött på mig själv ibland.
Efter att ha sett närmare 4000 filmer har jag ganska bra koll på min egen filmsmak. Jag vet vad jag på förhand borde gilla, jag vet vilka genres som jag ser som underhållande, vilka jag tycker mindre bra om och vilka som har otroligt svårt att charma mig hur bra dom än anses vara. Att jag ger mig i kast med spagettiwesterns är ungefär lika smart som om jag skulle gå in på en restaurang fullsmockad med gulvarta Black Army-snubbar och ställa mig på bardisken och skrika ”Söööööderbrööööööder glööööööder”. Det är dömt att misslyckas. Jag får stryk. Så är det.
I valet mellan att se Den onde den gode och den fule eller För några få dollar mer föll valet på den sistnämnda enbart på grund av att några personer i min närhet – som gillar westernfilmer – sa att den var bättre. Med facit i hand bevisar detta min teori om att Den onde den gode och den fule är en film jag aldrig kommer att se.
Clint Eastwood är den hårdaste av dom hårda, han är mannen utan namn och han klär inte i poncho. Sergio Leone har regisserat och han gör det bra, att ge regi till en samtligt trästubbar med pistol kan inte vara enkelt. Ennio Morricone har gjort musiken och det är det enda som gör filmen tittbar för mig. Fantastisk fin musik som passar utmärkt till sandiga vyer, bruna hästar och skäggiga män.
Filmen i sig är långsammare än långsammast. Jag vet inte om det är tänkt att det ska vara spännande eller inte, jag uppfattar inte spänning i vilket fall, jag har bara väldigt svårt att hålla mig vaken. I ärlighetens namn knoppade jag in några gånger bara för att märka att scenen som börjat precis när jag somnade inte är slut när jag vaknade och att ingenting av värde faktiskt hänt.
Nej, det här är inte min pryl, inte nånstans och det kanske ses som orättvist att jag ens betygssätter filmen med den vetskapen i bakhuvudet men min blogg är min blogg, min åsikt är min och en skittråkig film är en skittråkig film. Punkt.
Här finns filmen.
Aj då. En riktig mina alltså.
Själv har jag ju en sorts kärlek till de här spaggetti-produktionerna…men det kan väl kanske bero på min kärlek till Westerngenren också.
Fast ni skulle nog valt den andra…God/Ond/fule-filmen är den klart bästa i hela trilogin… 🙂
Steffo:
Om den gode/onde/fule-filmen är bra eller dålig kommer att ta lååång tid för mig att ta reda på. 😉
Hahaha Vrångis håller inte med men saluterar dig för din vrånghet. Welcome to the darkside! 😀
Vrångmannen:
Tack. Eller nåt. 😉
Trots att jag gillar För några få dollar mer (dock var det länge sedan jag såg den) så valde du fel. Den gode, den onde, den fule är en klass för sig. 😉
Svart Noir:
Ibland blir det fel, ibland blir det rätt men just i det här fallet tror jag nog att slutresultatet blivit uuungefäääär lika oavsett vilken av filmerna jag valt. 😉
Ingen klassiker går säker i detta temat. Härligt!
Jag har inte sett just den här, men rekommenderar verkligen Den gode, den onde. Den är ett mästerverk, rakt igenom. Då ska det tilläggas att jag inte tycker om western så värst mycket. Dock är Den gode annorlunda, framförallt för att den är så komisk.
Annars kan jag säga att jag har sett den första i trilogin, För en handfull dollar, och där var jag mindre imponerad. Tråkig och seg (trots den korta speltiden). Den gode är dock helt annorlunda.
Pladd:
Där ser man, även du rekommenderar Den gode-onde-fule. Det är så dags nu 😉 Nåja. Kanske får jag nåt ryck nån mer gång i livet och inbillar mig att jag har cravings efter skitiga sandiga man i brunbeiga läderkläder, då får det bli den filmen, inte förr. 🙂
Attans, det är totalsågningarnas tid för klassikerna just nu… Jag börjar känna mig lite orolig för Mockingbird 😉
Trots att jag verkligen inte är någon Westernfanatiker tyckte jag ändå att den här var både underhållande och riktigt spännande på sina ställen. Och då var det så länge sedan jag såg god-onde-fule att jag i princip inte kommer ihåg ett jota av den och kan jämföra.
Är Unforgiven den enda Western som går an?
Sofia:
Unforgiven går an, Open range går an, Macahan går an, Wyatt Earp och Tombstone går an 😉 Det GÅR att charma mig med westerns men det är svårt. Kanske är det gamla westerns som gäckar mig?
Du kanske ta en omtitt på Jesse James med Brad Pitt igen 😉 Man kan inte gilla alla genres så är det bara. jag har som bekant mina romcoms….
filmitch:
NEEEEEEEEJJJJJJ!!!!!
Japp, Den Gode, Den Onde, Den Fule är ännu bättre, men som sagt hjälper det nog inte dig. 🙂
Och bortsett från Unforgiven tycker jag de moderna westerns du nämner är ganska sömniga piller, men jag gillar ju å andra sidan Spaghetti Westerns men inte så mycket Westerns mono. Denna köpte jag just på blu-ray och kunde inte hålla mig från att glutta några scener igår förmiddag. en FANTASTISK film. 😉
”I ärlighetens namn knoppade jag in några gånger bara för att märka att scenen som börjat precis när jag somnade inte är slut när jag vaknade och att ingenting av värde faktiskt hänt.”
Det där är en sammanfattning av min gamle mästare Sergio Leone som jag tar till mig och kommer tänka tillbaka på för att få ett leende på läpparna. 😀
Jimmy:
Vad kul att recensionen har något bestående värde trots att vi tycker så olika om filmen 😉