Vem är Julian Assange? Är han vår tids Mick Jagger?
Jämförelsen är inte min, det är ett citat från en man i filmen men jag förstår tanken. Den australiensiska hackern Julian Assange blev en karismatisk linslus och förgrundsfigur för det som visserligen inte var ett rockband men väl en sajt för publicering av hemliga läckor – WikiLeaks.
Har man hängt med det minsta i massmedia dom sista sju åren så kan man inte ha missat WikiLeaks-hajpen. Sarah Palins privata mejlkonversationer, isländska Kaupthing Banks tvivelaktiga affärer, amerikanska soldater som attackerar civila i Bagdad och hemliga dokument från Irak-kriget, listan kan göras lång på sånt vi kunnat läsa om. Samtidigt är det Assanges sexövergrepp på två svenska kvinnor som främst finns i mitt minne. Hur han gömde sig på engelska landsbygden och nu på Equadors ambassad för att inte bli utlämnad till Sverige.
Oskyldig eller skyldig, jag vet inte och min åsikt angående hans agerande har inte med skuldfrågan att göra, jag tycker mest det är larvigt att gömma sig likt en räv i ett gryt. Det går tydligen bra att granska andra men inte att bli granskad själv. Osnyggt och fegt beteende om nån frågar mig. Jag gillar att även detta tas upp i dokumentären, att det ses som en del av hela WikiLeaks-Assange-larger-than-life-grejen.
Filmaren Alex Gibney har på ett lättillgängligt och smart sätt fått ihop historien och trots att jag till en början inte direkt kände engagemang så ändrades det fort och trots en speltid på 130 minuter så sackar filmen aldrig i tempo. Julian Assange är sannerligen en spännande snubbe men också läskig på nåt vis. Han har en mur av integritet omkring sig som som känns obehaglig, jag får sektledarvibbar från hans blick och jag kan förstå att kvinnor faller som furor för honom. Tyvärr. Han känns liksom inte som en hygglig kille.
Hur som helst, filmen är lång, snygg, intelligent och vältalig, precis som Julian Assange själv. Eller Lasse Berghagen om man så vill.
Jojjenito och Fripps filmrevyer har också sett filmen. Klicka in på deras bloggar för att se vad dom tycker.
Information wants to be free. Och det vill uppenbarligen Julian Assange också vara…
Sofia:
Det där beteendet är inte särdeles snyggt, att sätta sig själv på en pidestal och tycka att allt som gäller andra inte gäller en själv. Wikileaks system ska alltså funka på hela världen _utom_ på Assange själv.
Bra liknelse mellan Assange och en sektledare. Mitt i prick.
Också bra att dokumentären tar upp det absurda att Assange inte vill bli granskad själv och att han tvingar sina medarbetare att skriva på tystnadspliktsavtal. Samma sak som Bradley Manning skrivit på när han började på underrättelsetjänsten. Cirkeln är sluten. Tala om att kasta sten i glashus, mr Assange. LOL
Henke:
Det jag tycker dokumentären lyckas bra med är att visa Assanges ALLA sidor. Filmen tar inte ställning och det gjorde mig glad, jag trodde nämligen att den var på väg dithän i början. Men visst kastar han värsta bautastenen där i glashuset 😉
Håller helt med. Fegt av Assange, otroligt fegt, att inte låta sig bli granskad. Det är ju liksom motsatsen av vad WikiLeaks säger sig stå för. Sitter han förresten fortfarande på det där rummet på Ecuadors ambassad?!
Jojjenito:
Jag tror han är kvar där, har inte sett någon annan info i alla fall… Pinsam snubbe.
Har inte sett filmen men har däremot en o annan åsikt om Assange som jag eventuellt får omvärdera/omtolka efter jag sett filmen.
filmitch:
Då ska det bli skoj att läsa om dina åsikter när väl filmen är sedd. 🙂