Det här är ett klassiskt Woody Allen-romcom-drama när det är som allra allra bäst.
Det är smart, det är pratigt, det är intressanta karaktärer som tillåts ta plats, det är en historia som håller från A till Ö och alla bokstäver där emellan och det är en rollista som är utom denna värld.
Hannah (Mia Farrow) har två systrar, Lee (Barbara Hershey) och Holly (Dianne West). Elliot (Michael Caine) är gift med Hannah men blir kär i Lee som i sin tur är tillsammans med Frederick (Max von Sydow).
Som om inte det räckte så får Woody in sig själv, Carrie Fischer, Maureen O’Sullivan, Julia Louis-Dreyfus, John Turturro, J.T. Walsh och sin dåvarande adoptivstyvdotter/nuvarande fru Soon-Yi Previn (då blott fyra år) på ett hörn.
Det är helt magnifikt på alla sätt och vis. Det här är en såndär film som får åtminstone mig att vilja krypa upp i soffan med filtar, tända ljus, dricka varm choklad (med mashmallows!) och jubla över att jag bor i ett land som har något så mysigt som kallas höst då man får göra allt det här utan tillstymmelse till dåligt samvete.
Jag bugar, niger, klonkar i koskällor, tutar i trumpeter och saluterar Woody Allen för allt fantastiskt han skrivit ihop och regisserat genom åren och jag ber litegrann om ursäkt för alla filmer jag inte fått med den här helgen men alla hade varit en omöjlighet.
Så, tack för mig och tack för den här maratonhelgen.
Tack själv! Ser fram emot att läsa vad du tycker om den nya långa och mörka främlingen. 🙂
Nu blev ju hela helgen sådär höstmysig, trots att vädret egentligen har varit alldeles för fint — tack!
En av Woody Allens bästa. 🙂
addepladde:
Det ser jag också fram emot. Att se filmen alltså ;D
Sofia:
Haha, ja, visst hade det funkat bättre med snålplåst och två minus? ;D
RJ:
Absolut!
Du får samköra bättre med SMHI till nästa tema 🙂
Fantastiskt bra film..:)…
/Anders
Anders:
Ja, den är verkligen jättebra 😀